tisdag 20 september 2016

Gästinlägg av Rune Johansson: Hösthögtiderna 2016 - en signal om finanskrasch?




Av Herrens sju högtider är det endast Hösthögtiderna som ännu inte till fullo fått sin profetiska uppfyllelse. De tre Hösthögtiderna består av Basunklangens dag, Försoningsdagen samt Lövhyddohögtiden och pekar mot Jesu återkomst, Israels och världens slutfrälsning samt tusenårsriket inrättande.(3 Mos 23:23-44)


Under perioderna för flera av de senate årens Hösthögtider har vi kunnat iakttaga hur skakningar skett på flera områden, inte minst ur ekonomiskt perspektiv med turbulenta börser och finanskriser, men även på det seismiska området med kraftiga jordskalv som följd.

Hela perioden för Hösthögtiderna äger rum under en treveckorscykel och årets Hösthögtider inleds vid solnedgången den 2 oktober och avslutas kvällen den 23 oktober men som i förlängningen fortsätter med den Åttonde dagen.

Vad talar då för att årets Högtider kommer att leda fram till globala ekonomiska skakningar, hörde vi inte samma varningar vid föregående års Hösthögtider och avslutningen av den sjuåriga Shemitahperioden? Varnade inte både profana och kristna källor för att en ekonomisk kollaps stod för dörren?

Jo visst var det så och allmänt syntes inga påtagliga tecken på att så skulle ha skett. Studerar vi närmare vad som ägde rum under den aktuella perioden blir dock bilden något reviderad.                                                                                                                       

Nedan finner vi några få av en mängd exempel på vad som skedde med de globala ekonomierna under de tre sista månaderna av Shemitahåret från slutet av juni till slutet av september.    
      
  • ·         Londonbörsen tappade 14 procent av sitt värde.
  • ·         Parisbörsen fölorade 12 procent av sina tillgångar.
  • ·         Frankfurtbörsen föll 17 procent.
  • ·         Shanghaibörsen som hanterar aktiehandeln i Kina, världens största ekonomi, tappade 40 procent av sitt värde.
  • ·         De globala conteinerfrakterna minskade med inte mindre än 50 procent.

Även om vissa index sedan återhämtat tappen så har den globala ekonomin fortsatt att befinna sig i brygga och riskerar inom kort att hamna i ryggläge. Med andra ord innebar hösten 2015 ytterligare ett förskalv till det kommande huvudskalvet.

Några få bedömare menade redan under förra hösten att den stora majoriteten, både profana och kristna, var ute ett år för tidigt och att någon global härdsmälta då inte skulle inträffa.

Kritikerna menade att vad det stora flertalet missade var att att man inte tagit hänsyn till att ett Jubelår infaller mellan Hösthögtiderna 2015 och Hösthögtiderna 2016. (Det skall tilläggas att alla sakkunniga i frågan om Jubelårets utläggning inte är överens om att innevarande år är ett Jubelår.)


En av de ivrigaste förespråkarna för Jubelårets viktiga påverkan på den globala ekonomin är Bo Polny som med Bibeln som grund gjort ingående beräkningar för hur ekonomiska cykler infaller och att Hösthögtiderna 2016 är en extremsignal för en global ekonomisk kollaps av bibliska proportioner. Huruvida denna teori äger sin riktighet kommer vi inom kort att få svar på.



Vad finner vi då för verifikationer på att en global kollaps kan vara mycket nära förestående? Ja en ställd motfråga ger ett snabbt svar, det finns egentligen inget som talar för att ekonomierna är på uppåtgående utan tvärtemot det motsatta. Undantaget är de manipulerade ekonomiska siffror som flera av de stor centralbankerna presenterar.

Den globala finansvärlden har målat in sig i ett hörn där alla möjligheter att på ett tillfredsställande sätt lösa problemen är uttömda. Bekymren härstammar från lång tid tillbaka och en kärnpunkt var när president Nixon i augusti 1971 offentliggjorde att värdet på den amerikanska dollarn inte längre skulle ha en knytning till guldet.

Denna manöver skapade förutsättningar för att starta sedelpressarna, inte enbart för USA utan även för övriga länder som genom Bretton Woods var knutna till USD. Detta system av fiatvalutor skapade i sin tur möjligheter att inleda den globala lånekarusell som är den viktigaste faktorn för att vi idag befinner oss i extrema globala finansiella svårigheter. Istället för att hantera respektive budget på ett ansvarsfullt sätt har i stort sett samtliga regeringar löst sin överkonsumtion med lånade pengar, sprungna ur tomma intet, skapade genom digitala ettor och nollor i centralbankernas datorer. 
                                                                                                                                                  Världens centralbanker befinner sig nu i en desperat situation. För att komma ur den deflatoriska spiralen har man under de senaste åren eldat på ”sedelpressarna” i allt snabbare takt. Diagrammet nedan visar hur man med hjälp av denna metod månad för månad ökat sina balansräkningar och centralbankernas likviditetsinjektioner har aldrig tidigare varit större.


När finanskrisen inleddes 2007 var balansräkningarna för världens centralbanker $6 biljoner, idag har den summan stigit till $21 biljoner. De eftersträvade resultaten med ökande inflation och stärkta ekonomier har dock på det stora hela uteblivit. Trots detta köper de stora centralbankerna med amerikanska Federal Reserve (Fed), Bank of Japan (BoJ) samt Europeiska Centralbanken (ECB) i spetsen allt som kommer i dess väg.

Genom amerikanska Exchange Stabilization Fund (EFS) matas nu de amerikanska bankerna smygvägen med krediter som sedan används för att svälja överskjutande statsobligationer som ratas, inte minst från kinesiskt håll. Självklart är detta en upp och ner på vänd värld där USA nu eskalerar sina köp av egna skulder, allt för att försvara värdet på USD och därmed hålla skenet uppe om att allt står rätt till.

Den japanska regeringen meddelade i augusti att man sjösätter ett nytt stimulanspaket värt $275 miljarder och i september planerar BoJ att ytterligare lätta på penningpolitiken och se över sina penningpolitiska stimulansprogram. 

ECB å sin sida köper företagsobligationer i en aldrig tidigare skådad kvantitet. Första veckan i september meddelade ECB-chefen Mario Draghi att man inte tänker sluta med förfarandet att köpa företagsobligationer, dock ser inte åtgärderna ut att skapa önskade resultat. Trots att man sedan 2015 pumpat in över €1 biljon i systemet varslar Draghi om att prognosen för den närmsta tiden är dyster.

Dessa massiva kvantativa lättnader (QE) är de åtgärder som ännu så länge håller uppe aktiemarknaderna. Sedan en tid tillbaks är till exempel BoJ största enskilda ägare på den japanska aktiemarknaden..

Räntepolitiken är ytterligare ett viktigt instrument i försöken att komma tillrätta med den darriga globala ekonomin. I takt med att deflationen bitit sig fast har man mött problemen med att fortlöpande sänka räntenivåerna.                                                                                                                                                                                                                                                                           
I skrivande stund tillämpar fyra länder negativa styrräntor (NIRP). Länderna är  Schweiz, Danmark, Sverige och Japan. Nollräntor (ZIRP) förekommer i 20 länder förutom i Euro-området (ECB). I exemplet nedan kan vi se hur räntepolitiken påverkat den tyska 10-åriga obligationsräntan.

Det vill säga, kostnaden för dessa lån är idag närmast noll. Marknadsräntorna har nu uppnått det absurda tillstånd att låntagaren får betalt medan långivaren betalar.

När (inte om) denna obligationsbubbla spricker kommer detta att skapa katastrofala globala konsekvenser och skaka alla områden. Nästa gång centralbankerna så mycket som antyder att man tänker dra tillbaks sina QE-program försvinner ZIRP och NIRP vilket får obligationsmarknaderna att implodera och räntorna att rusa i höjden. När statsobligationerna kraschar på global basis kommer detta samtidigt att ta allt annat med sig i fallet.  

Vilka signaler finns då på att detta kan ske inom en mycket snar framtid, kanske veckor eller månader? Förutom vad som tidigare nämnts beträffande Jubelårets avslutning finns flera riskmoment under de kommande veckorna.

Den 21 september håller både BoJ och Fed möten om sina respektive finansiella strategier samt publicerar viktiga data. Vad som då framkommer på dessa möten kan eventuellt redan då starta en allmän oro på marknaderna.

Hösten 2015 höjde Fed räntan 25 punkter till 0,25 procent samtidigt som man offentliggjorde att ytterligare fyra höjningar skulle komma under 2016. Av detta har det blivit noll och intet. Det är heller inte sannolikt att man denna gång kommer att genomföra en höjning, det finns helt enkelt inga förutsättningar för en sådan åtgärd.

I det fall en höjning uteblir riskerar man istället sin trovärdighet. Den dag Fed tvingas medge att den amerikanska ekonomin är i samma usla skick som den japanska och den europeiska är risken för en dollarkollaps överhängande.

Den 30 september utmålas också som en turbulensrisk. Jim Rickards, framstående ekonom och analytiker menar att revideringar på valutamarknaderna då kan utsätta US-dollarn för extrem press och vilken då kan förlora betydande köpkraft.

Ett än mer centralt event är vad som kommer att äga rum ett dygn senare den 1 oktober. Även då riskerar USD att utsättas för påfrestningar. Sedan länge har det genom beslut av Internationella Valutafonden (IMF) framgått att sammansättningen av vad som benämns Special Drawing Rights  (SDR) kommer att förändras den 1 oktober 2016.

Den nuvarande strukturen med euro, brittiska pund, japanska yen samt amerikanska dollar kommer att revideras då kinesiska renminbi kommer att ta plats i korgen. Illustrationen nedan visa att knappt 11 procent kommer att bestå av renminbi, vissa indikationer pekar dock på att valutan kommer att tilldelas ett betydligt större inflytande i korgen än de aktuella 11 procenten.

Oavsett procentsatsen kommer övriga valutor att förlora inflytande på bekostnad av renminbin, inte minst den amerikanska dollarn. Om de risker som Jim Rickards talar om är förknippade med införlivandet av renminbin eller har andra orsaker är dock osäkert.



Slutligen skall vi uppmärksamma ytterligare en riskfaktor i de globala finanssystemen. Den europeiska bankkrisen ligger strax under ytan som en latent och allvarlig riskfaktor. Inte minst gäller det de sydeuropeiska bankerna. Samtidigt anses Deutsche Bank idag vara världens största riskbank inte minst beroende på dess enorma derivatexponering. Under slutet av vecka 37 hamnade banken åter i blåsväder och bankens aktiekurs avslutade vecka 37 under €12, allt närmare vad som anses vara den kritiska €10-gränsen.

Som framgått står vi nu alla på tröskeln till en period av ”payback time”, en period av extremt omskakande skeenden i alla samhällsstrukturer och där de globala systemen faller samman som dominobrickor. Globalt kan vi nu vara mycket nära en liknande situation som den Venezuela sedan en tid befinner sig i. Landet plågas av en svår hyperinflation samtidigt som det föreligger brist på de flesta varor. Rapporter kommer om att ett dussin ägg nu kostar runt $150, motsvarande cirka 1 250 svenska kronor.

När den situation som Venezuela nu lider under drabbar globalt vet vi att den svarta hästen släppts lös.

Upp 6:5. Och när han bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: Kom och se. Och jag såg, och se, en svart häst, och han som satt på den hade en vågskål i sin hand. 6. Och jag hörde en röst mitt ibland de fyra varelserna säga: Ett mått vete för en denar, och tre mått korn för en denar, och oljan och vinet får du inte skada.

Situationen som Johannes här beskriver handlar om hyperinflation och svält där en dagsranson av mat fordrar en hel dags arbete. Ingen utom vår Herre vet när den dagen kommer men vi kan ana att tiden nu är nära.
Minns då detta Bibelord,

Jes 41:10 Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.

/Rune Johansson